Vad är det att blogga?

Är det samma sak som att göra sig sin egen logga?

Eller kanske att visa sina bästa sidor,

som att man är bra på att åka skidor.

Att visa sig svag vill ingen göra,

tänk om nån annan lyckas höra,

vad man inte kan och inte vågar,

man blir rädd att andra sågar.

Att blogga är kanske att sätta sig själv på kartan,

att få andra att säga "hit med kardan!"

Eller så är det bara ett vanligt tråkigt tidsfördriv,

ett sätt att hålla sin fingersättning aktiv.

Nej bloggens tid är nog snart förbi,

jag går nog och tar ett kex med brie.

Tjena

Sommarlov i all ära men efter bara ett par dagar är jag sjukt trött på att inte ha något att göra, ingen att träffa eller nåt vettigt väder (för kallt för att åka och bada... i en sjö som inte finns).

Det brukar finnas massa saker att hitta på men jag får inte till det. Läsa böcker tröttnar jag på efter en kvart, korsord likaså. Att sy nåt eller pyssla ihop nåt annat har jag inte fått nån inspiration till ännu. Borde börja med trallen till balkongen men vet inte vad för slags såg jag ska köpa.

Inser nu när jag skriver hur fruktansvärt dåliga skäl jag har till att inte sätta igång. Nä, idag får det bli en färd till nån järnaffär och inhandla en såg. Sen är det bara att sätta igång.

Annars går allt mest i svart...

andra inte. Vissa har det, inte jag.

Det är inte så himla lätt.

Livet blir inte alltid som man tänkt sig.

Sluta tjata, sluta tro att ni vet allt.

Jag pallar inte!

När ska vi få en egen trädgård där man kan springa barfota i gräset?

Göttans! Numera är jag en människa som inte längre är beroende av den hemska grönvita skylten som verkar vara svår för folk att uppfatta. Det ska stå övningskör med de flesta läser omkör. Det slår aldrig fel, så fort man tar bort den slutar folk att köra om en. Asagött att slippa köra runt med den där bak på bilen. Fast det är tråkigt att köra ensam för man har ingen att prata med.

Nu har mannen åkt på konferens med jobbet och jag är ensam hemma hela helgen. I dag ska Maggie komma hit o fixa mitt hår, ska bli spännande. Sen får vi se vad helgen kommer erbjuda.

Ska nog ta mig ut på vår nyfixade balkong och njuta lite av solen innan den försvinner.

Har insett att en viss grupp vid namn Mando Diao har låtit sig insprireras en aning av det fantastiska bandet Beatles. Efter att ha lyssnat på en, för mig ganska okänd låt, med de sistnämnda slog det mig att den påminde nåt kopiöst om en låt med de förstnämnda som man hört både en och annan gång på radion.

De två låtarna det rör sig om är I'll be back med Beatles och Never seen the light of day med Mando Diao. Lyssna själva och avgör. De börjar med nästintill samma text till råga på allt!!

Men detta är inget påhopp mot det svenska bandet, jag gillar den låten och jag gillar låten de uppenbarligen har tagit inspiration av. Det är bara kul att se att mina favoriter fortfarande är kungar och att deras musik fortfarande ger upphov till nya låtar!

Jag o mannen har gjort en prioritetslista över massa saker som vi behöver (nja, allt behöver vi kanske inte) införskaffa och satt dem i en ordning där sommardäck kommer först, är alltså viktigast, och projektor och filmduk ligger sist på listan. Däremellan finner man saker som fåtölj, bärbar dator och grejer till balkongen. En annan sak som även står med på listan är PS2 (mannen tycker dock PS3 också är aktuellt). Igår när vi hade tjejkväll med ungarna på jobbet spelade vi PS2 vilket var väldigt roligt. Detta ledde naturligtvis fram till att jag börjar bli mer o mer sugen på att införskaffa ett sådant. Tänk vad roligt man kunde ha! När man är ensam och har tråkigt så finns det nått att göra, istället för att ge sig ut o springa när det regnar kan man ta sig ett parti i det lite barnsliga men ack så ansträngande eyetoy, istället för att spela vanliga sällskapsspel med vännerna kan man spela singstar eller något annat skojigt och festligt.

Får nog ta ett snack med mannen om hur listan ska se ut. Sommardäck!? Pff, vem behöver köra bil när man kan spela tv-spel!?

Nu har jag påsklov. Det är en underlig känsla. Speciellt med tanke på att påsken borde föra med sig vårkänslor och inte frysryck vilket man lätt får när man tittar ut och ser snöflingorna vräka omkring.

Men skit i vädret. Idag ska jag åka till mor o far o bror som numer bor där för att fira lilla mor som fyller år men som har råkat ut för någon slags blodförgiftning. Lajbans, eller inte.

Alltså borde jag inte sitta här, jag borde packa färdigt och göra matsäck, alternativt äta mycket tidig lunch.

Herrå o glad påsk. Ta gärna lite tid och försök ta reda på vad påsken innebär. Det är ganska fachinerande. Här kan man göra det t.ex.

Vi håller på och möblerar om i vårt lilla kontor. Efter en tid av arbetande insåg vi att två arbetsplatser i form av skrivbord inte är en nödvändighet i detta hem. Vad som behövs är istället förvaringsmöbler, och då inte låga bokhyllor och halvkassa byråar som förut varit vad vi haft. Nej nu fick det bli inköp av en hög, djup, bra och snygg bokhylla där allt meningsfullt från byrå och skrivbord kan rymmas i. Känns skönt att få lite mer plats i rummet. Nu har här blivit en skrivbordshörna med bokylla, en syntplats och en läsplats med fåtölj. Känns mycket bättre än alla intrycka möbler och datorer som fanns här förut.

På tal om förändringar så är nog mars den månad med mest varierat väder. I morse tog jag mig en träningspromenad i den härliga vårluften. Det fanns sprickor i molntäcket och när solen kom fram var det alldeles varmt och skönt. När jag nu ser ut genom fönstret är allt grått, det öser ner någon slags snöblandat regn som är svinkallt och det känns mer som november än mars.
Som sagt, vissa förändringar är kul, vissa mindre kul, de som rör väder är ofta inte så roliga.

Vet inte riktigt om jag har nåt vettigt att pränta i denna blogg. Livet går sin gilla gång (det är väl så det heter?). Man jobbar, tvättar, äter, chattar, sover, går på nån fest då och då, pratar i telefon, kanske träffar lite vänner ibland, åker buss, är arg, är glad, är trött.

Varför skriva ner allt som händer? Nä, bloggar är nog inte till för sånt. Vem skulle bry sig? Gråbo-effekten. Haha!

Ibland är det mindre spännande på jobbet, eller vad ska man säga, ibland känner man sig mer lost än vanligt. Till exempel vid de tillfällen när hela lunchrasten går åt till att lyssna på några kvinnor som talar om diverse klimakteriebesvär. Hej jag är 24 år och har mycket att tillföra i debatten! Eller också inte. Det lite störiga med mina arbetskamrater är att det finns de som inte är så hemskt mycket äldre än vad jag är, men de har då flera barn och det gör direkt att inte heller där har jag något att bidra med i samtalen om vardagslivet. Man känner sig helt enkelt totalt oerfaren av det mesta här i livet. Som yngstabarn har denna känsla alltid funnits, att aldrig vara tillräckligt gammal för att vara med. På alla läger och andra tillställningar har jag alltid kännt mig minst. Trodde att det kanske skulle bli bättre när man började jobba med barn o ungdomar, men då känns ofta ungdomarna mer erfarna och vuxna i alla fall. Störigt var ordet!

Det är väl bara att acceptera fakta och fortsätta leka...

Det känns egentligen ganska meningslöst att försöka beskriva hur det känns, för många har ju upplevt detta, och de som inte gjort det förstår nog ändå inte hur det känns på riktigt. Men det är sjukt tråkigt att kugga en uppkörning. Jag är kanske inte mest ledsen över att jag inte klarade uppkörningen, det förstår jag, det gick verkligen inte bra. Det jobbigaste är att jag måste göra om det. Gå tillbaka till trafikskolan och känna mig ännu mer förnedrad, att än en gång utsätta mig för detta hemska moment där hela ens framtid (om man överdriver lite) sätts på spel. Jag ville ju bara blir klar med det där sabla körkortet för att slippa köra mer!!!!

En känsla av totalt misslyckande i livet hänger över mig så fort jag är ensam med mina tankar. Bäst att ha mycket att göra hela tiden. Tur att jag jobbar endel nu, och att vi köpt en ny kamera som man kan leka med!

Men det bästa av allt är (näst efter att ha en underbar man som tröstar en) att vi ska åka till Åre om bara ett par dagar!!! Och att det ska snöa hela dagen när vi åker dit och sen ska det vara soligt, kallt och nästan vindstilla!!! Det finns väl en Gud nånstans ändå, trots allt miserabelt!

Har haft ont i magen nu i flera dagar, oerhört tröttsamt måste jag säga!! Det gör mig arg och trött. Orkar egentligen inte med nånting längre. Undrar när det ska vända, enligt omröstningen här på bloggen är det lika mellan "jättesnart" och "när man lyckas". Jobbigt bara att "jättesnart" för länge sen är passé. Får väl ta och göra en ny omröstning om nåt annat viktigt här i världen.

Igår på jobbet så pratade vi om hur det är att vara blind, ett barn berättade då att om man är blind och går omkring i en skog kan man gå in i ett träd och då blir det "väääääldigt smääääärtsamt!". Tyckte att det uttrycket kanske inte var vad 6åringar brukar säga, men ändå en väldigt bra sammanfattning på hur jag känner mig nuförtiden. 

Smärtsamt var ordet!! Man blir matt.

Nu när bloggen är över ett år gammal så tänkte jag lägga ner det här med att gratulera folk, eftersom jag gjorde det förra året. Dock är det många jag glömt, missat, inte haft koll på exakta datumet för födelsedagen, inte kunnat skriva om för att annat kommit i vägen.

Så här kommer någon slags sammanslagning av alla som borde grattas!

HIPP HIPP HURRA och GRATTIS!!!!

Annars ösregnar det idag, och jag som hade tänkt gå ut och träna lite. Typiskt, nu får jag förbli otränad.

Ikväll är det party på Mickla, det var längesen man var där.

Idag fyller bloggen ett helt år. Grattis bloggen.

Hejdå

Ja minsann, idag har jag varit på något så spännande som ultraljud. Ojoj, och, det var väl på tiden, tänker väl folk som ständigt och alltid tjatar och ger kommentarer om att man kanske skulle ta o skaffa barn (precis som om det är nåt man skaffar, typ som att skaffa en ny dator). Men tji fick ni! Jag har nämligen bara varit hos tandläkaren och där gjorde hon något konstigt med ultraljud sa hon. Det tog lång tid, sprutade, gjorde ont och var allmänt ganska otrevligt. Nu är ju jag en sån där människa som inte är speciellt rädd för att gå till tandläkaren, inte alls faktiskt, men det här kanske inte tillhör det mest underbara stunderna jag haft i mitt liv. Sen blev jag skräckslagen när hon började prata om priset, det skulle bli lite dyrare, så det blir 2 o 1 sa hon... Jag höll på att trilla av stolen, tänkte att nog för att det är dyrt att gå till tandläkaren, men en vanlig undersökning ska väl inte kosta över tvåtusen kronor!? Mycket riktigt, det gjorde den inte heller. När jag kom till kassan var det endast typ 500kr jag skulle betala. Måste ha missuppfattat vad hon sa genom munskyddet.

I vilket fall hade jag inga hål, bara lite tandsten, jag har så fina tänder så, kolla själv!

på jobbet för i år. Känns kul att vara tillbaka faktiskt. Jag är nöjd med mitt jobb, det är lagom soft, kanske lite för soft men det är ju bara skönt att vila upp sig inför framtida äventyr inom karriären, eller nåt.

Idag var en sån där trevlig dag med ordning o reda, vi har sorterat och kategoriserat böcker, planerat och allmänt pratat om hur man bäst ska lägga upp terminen. Måste erkänna att jag känner mig lite som Monica i Vänner (denna fantaskiska serie som jag, lite efter alla andra, har fastnat för) som i ett avsnitt säger att hon får en liten orgasm när hon ser en väl strukturerad pärm... Lite grovt uttryckt men ändå, jag har nog en skum läggning för ordning o reda. Och visst är jag duktig som klarar av att leva med en sån där slarvpelle som mannen, jag blir inte ens arg på honom. Kan bero på kärlek, vad vet jag.

Även om jag trivs bra med mitt jobb så känner jag ändå ofta att det är nåt som saknas, nåt levande, nått orubbligt och sannt. Nåt som finns på andra ställen i Svea rike. Fick en stark sådan känsla när jag firade in det nya året i Kinna kyrka och skådade ut över 400 ungdomar plus massa annat folk som gjorde detsamma. Som valde att befinna sig på ett (vad jag tyckte det verkade som) härligt läger istället för alla andra alternativ som finns. Allt på grund av en levande tro, tror jag.